Då som nu, föralltid

Oj, vad längesedan det var jag var här. Oj, vad mycket som hänt sen sist. Och oj, vad detta kanske är mitt sista inlägg här.
Men vem vet, jag kanske dyker upp någon annanstans om ett tag. Har lite spännande saker på g. Det gäller bara att ta tag i det, vilket inte är min starka sida just nu.
Min kropp har gett upp, totalt. Jag går just nu på utredning för reumatism. Men antagligen lär undersökningarna och röntgen inte visa något pga att jag inte haft det tillräckligt länge. Röntgenförändringar kommer oftast inte så snabbt. Jag vet inte vad jag vill egentligen. Det är ju skönt att få en diagnos på sin smärta. Så man kan leva efter det och förenkla och förbättra.
Men det är svårt det där.
Annars är allt bra, väldigt bra faktiskt, förutom en skit-förkylning som vägrar släppa.

Hoppas allt är fint med er som fortfarande klickar in här.
Jag meddelar om jag dyker upp någonstans. :)

Semester!

Just nu är det semester som gäller. Försöker njuta så mycket som möjligt. Men har svårt att slappna av och stressa ner.
Idag har hälften av mina tre veckor semester bara blåst iväg. Det går galet snabbt. Och vill gärna vara härligt lugn och harmonisk innan stressen på jobbet börjar igen. Harmonisk känns som helt rätt ord att vara, lite härligt filosofiskt.

Än så länge så har semestern varit så skön och enormt välbehövd. Anton och jag har varit på mina föräldrar land några dagar, träffat vänner, tränat och börja plocka och rensa ut lite saker inför flytten.
Jajemän, ni läste rätt. Efter två år i vår fina etta så har vi gått och blivit med tvåa som ligger en våning ner. Så någon gång i slutet av augusti så flyttar vi. Det ska bli helt fantastiskt med ett rum till, ett sovrum liksom! Ibland så är det okej att ha lite flyt. :)
 

Lägg din hand i min

Idag, eller snarare igår efter en snabb titt på klockan, så var det Valborg.
Jag är redan hemkommen. Jag har på äldre dagar (haha) fått lite problem med sena/tidiga morgnar efter utekvällar. Så istället väljer jag mer eller mindre att dra hem medan resten drar vidare mot nya äventyr. 
Dagen var till en början lugn. Läst större delen av Hunger Games del II och plockat här hemma. Sedan blev det cortegen med Anton, Emma och en av hennes vänner. Vi stod där och kollade tills vi blev för kalla och gick och tog en kaffe innan vi drog till Slottskogen. Väl där blev det grill och socialt snack för hela slanten. Lite godricka ingick självklart. Sippar lite på det sista nu. Lite njutning ska man ju få ha även fast jag dragit hem. 
Men tycker det blev en riktigt lyckat kväll. Var mycket människor i Slottskogen och vi var ett rejält stort gäng. 
 
Nu lyssnar jag på U2 och ska snart göra mig iordning för sängen.
Imorgon väntar jobb. Oväntat eller hur?! Men det känns ändå helt okej. 
 
 

ibland är det riktigt fint att vara ledig


sol och värme

Ni förstår inte hur skönt jag har det just nu.  Sitter utanför lägenheten, på en bänk, iförd linne.  Ja, ni läste rätt, linne! Sverige är bra underbart när vädret är såhär. 
 
Fåglarna har fått spatt mer eller mindre och sjunger som bara den runt mitt huvud.  Och änderna som bor vid dammen vi har utanför lägenheten leker och plaskar massa i vattnet även kråka håller på.  Så det är inte bara jag som har det lite för gött i denna stund. 
Önskar att jag kunde sitt här hela dagen.  Men tyvärr väntar jobbet på mig och innan det måste det göras lunch.  Men en timme ute i solen är ju aldrig fel
.

Rocka sockorna

Olika är bra. Och det är bra att stötta när någon börjar med ett initiativ. Gick runt såhär på jobbet i fredags och sedan i stan, på fik och hos vänner i lördags.
Att göra något sådant litet, som ändå visar att man tycker att alla människor är lika värda. Hur du än ser ut, hur du än är tycker jag är fint. Visst att det kanske inte leder till något, men jag visar i alla fall vart jag står.
Det är så det ska vara.
 

La belle epoque

Todelooooh
Inspirationen har inte infunnit sig och egentligen har jag inget kul att skriva.
Idag har jag gjort mitt livs första ekg, som tur var så visade sig allt vara bra, vilket jag trodde. Men hellre kolla en gång för mycket än en gång för lite. Förtutom att hjärtat slog lite fort och mitt järnvärde var lågt så var det fint. Så frisk och fiiiiin!
 
Det är inte så bra för mig att ge blod tydligen. Antagligen därför jag fått massa konstiga symptom och att hjärtat slått så konstigt och att jag inte kan gå typ tre steg utan att känna mig som om jag sprungit ett maraton, minst. Dumma järnvärde som dippat som (eh, skulle kommit på en bra liknelse men det gick inte)(Sätter bara punkt här nu) .
 
Älskar i alla fall att vädret varit så underbart det sista. Min plan är att ta mig ett maraton idag med och kanske åka en sväng till stan. Min mobil krånglar lite för tillfället så håller på att säkerhetskopierar den och sparar bilder. Vilket tar tid, då min mac typ är heeeeelt full och jag inte vet vad jag kan radera och vad som måste vara kvar. Någon som kan, hjälp tack!
 
Tiden då det varit tyst här har det inte hänt så mycket, jobbat mycket, tränat, vart i stan och fått vårinspiration och månadens bästa var lätt när jag och Anton firade 3 år. Så nu har vi inlett vårt 4:e år tillsammans, helt sjukt vad snabbt det går egentligen. Jag är så glad att jag har honom i mitt liv. Mitt allt.
 
 
 
Fiskmåsarna skriker utanför och får alltid sådan feeling att lyssna på Kents La belle epoque, vårkänslor gånger 1000!
 

Lite som hör till historian

Just nu i tider som dessa tider går jag runt och letar efter spyor konstant. Det luktar spyor överallt, människor ser ut att vilja spy överallt.
Det är härligt att leva med spyfobi tider som denna... Februari. Sjukdomarnas tid. Kräksjukans tid. Uäääk.
Men tar mig i kragen hela tiden, tänker bort, tänker rätt.
Ibland så glömmer jag bort hur långt jag faktiskt kommit.
Tänk att detta började för över 10 år sedan, närmare bestämt 12. 
En liten 8-åring med ångest över liv och död. Ett litet barn som ska leka och ha kul och helst inte ha några bekymmer alls.
Mitt liv blev litet, väldigt litet. Hade panikattacker varje dag innan skolan, jag blev följd dit varje dag och ett tag var min mor eller far med mig i skolan enbart för att jag skulle klara av att ens vara där. Jag grät varje gång innan vi skulle sätta oss i bilen eller göra något som innebär att vi skulle lämna hemmet, för att jag var rädd för att vi skulle dö, jag eller mina föräldrar. Undrade vem som skulle ta hand om mig om mina föräldrar dog. Ville veta att folk skulle ärva och få ta de saker de ville om jag skulle dö. Jag satte upp mål i mitt huvud att jag ville leva till vissa datum då det hände vissa speciella saker, när datumet var förbi satte jag nästa i hopp om att någon som bestämde över liv och död skulle höra mina panikartade önskningar.
 
Ångesten gav mig illamående och magont, vilket i sin tur ledde till något år senare, när döden inte kändes lika skrämmande, att jag fick ångest över att få ångest. Fick ångest för att jag var rädd för att bli sjuk, få ont i magen, må illa eller ännu värre, spy. Här var jag kanske 10-11 år. Det är ungefär i denna åldern ångest normalt dyker upp hos människor, barn.
Jag hade redan förlorat lite av mitt liv i rädsla, att inte kunna vara ensam alls, inte ens en minut. Att sitta hos skolsköterskan varje dag för att lugna ner mig istället för att vara på lektionerna. Missa tid med vänner, lek och skratt.  Och att tro att jag var helt ensam om detta och att det aldrig någonsin skulle bli bättre. Att jag var dömd till detta liv, att jag inte skulle kunna leva som en normal människa, någonsin.
 
Men vet ni vad? Det blev bättre.
Något år senare, fick jag diagnosen medelsvår depression, vilket inte gjorde allt lättare, men ångest var bättre. Nu var det mest svårt att göra saker som var utöver det vanliga. Att helt plötsligt åka iväg på ett studiebesök med skolan var inte direkt populärt, att vara långt hemifrån var inget att rekommendera. Jag behövde en flyktväg, för tänk om jag skulle bli sjuk. Eller spy.
 
Så visst, att jag nu medicinerar mot min numera så kallade nedstämdhet och min lilla lätta ångest, att jag gjort det sedan jag var 16 år och jag fortfarande måste ha en form av flyktväg och att jag har utvecklat en spyfobi. Men jag har flyttat hemifrån, jag har ett jobb, jag kan åka var jag vill. Jag kanske inte direkt vill åka själv till Stockholm. Men från den lilla flickan som inte kunde lämna hemmet så känner jag att jag inte ens är samma person.
Och på ett sätt kan jag vara glad att jag drabbades, för idag är jag så stark. 
Med rätt hjälp och starka människor jag har haft i min närhet och en del vilja från mig själv.
Idag vet jag vem jag är, vad jag står för, jag vet att saker blir bättre och jag mår bra!
 
Så egentligen vill jag bara säga TACK!
Tack för allt ljus ni tog till mig i mitt lilla mörker!
 

Ledig dag

Går just nu på stresslevel 100 på en skala upp till 10. Jag vet inte varför, men är ständigt stressad. Känner hjärtat slå på lite för snabbt och hjärnan går på högvarv, likaså kroppen.
De på jobbet har börjat kommentera det hela, att jag måste lugna ner mig, andas. Men just nu går det inte.
Tackade nej till jobb idag då chefen ringde för att jag kände att jag behövde andas ut och försöka ta det lugnt, går det bra? Inte ett dugg.
Ska försöka mig på att stretcha lite och göra avslappningsövningar.
Det tror jag kan vara bra både för stressen och för min mensvärk som funnits där i lite drygt en vecka nu. Kul, nu kan jag visserligen fungera som en normal människa med den. Men var ute på en promenad med Anton för någon dag sedan och fick sådan kramper att jag var tvungen att sätta mig ner på huk eller lägga mig på närmsta bästa el-skåp. Jag skojar inte.  Stackarn har fått massera mig och ta hand om mig, då jag varit allmänt ynklig och tyckt synd om mig själv då det varsom värst för några dagar sedan. Alltså fyyyyy. 
 
Idag är jag som sagt ledig mer eller mindre, vilket känns så välbehövligt. Jag håller på att baka bröd just nu i skrivande stund och plockar lite i hemmet. 
Ikväll blir det lite träning när Anton slutat och en sväng förbi mormor för att fixa hörlurar till hennes TV och lämna tillbaka hennes klocka som mor och jag bytte batteri på igår. (Inte själva kan tilläggas)
 
Så nu vet ni vart ni har mig.
Runt-flängandes i hemmet, stressad. Seriöst. Har ni något bra tips på hur jag lugnar ner mig så skriv, snälla skriv.
Hade tagit ett bad om jag hade haft ett badkar, men nu är så inte fallet. Haha.
Nu har brödet jäst klart.
Hoppas ni har det fint!
Såhär fint var det utanför oss för någon dag sedan.
 

sweet

Lördag, helg! I alla fall i en dag då jag ska jobba en sväng imorgon.
Kände att denna helgen kom väldigt lägligt. Gårdagen på jobbet blev väldigt stressig. Så att bara ta det lugnt idag ser jag fram emot. 
Dagen och natten kommer spenderas hos mina föräldrar, lite födelsedagsfirande, mys och tvätt-dag. TRor dessutom att det kommer vankas en liten spakväll. Inte mig emot alls. Hemmaspa, kan tilläggas.
Sambon min  åkte precis iväg mot Örebro, så det är därför jag är själv.
 
Så nu är det dags att fixa sig lite iordning innan det är dags att åka mot mor och far.
Hoppas ni har en toppenlördag!
Vädret som är just nu (blötsnö som snöar ner åt alla håll...) gör att jag längtar lite extra till sommaren.... Solnedgångarna, värmen, semestern........
 

Lite fest och mys på g

 
Sminket på plats, kläder på och hemmet städat.
När det är ens väns första utgång sedan förlossning så är det pardey på g, människor!
Vi ska mysa lite här hemma hos Anton och mig först och sedan ge oss ut i natten någonstans.
Ska bli fint, behöver tänka på lite annat då dagen idag varit lite dippig.

-

Nu ska jag om några minuter bege mig mot jobbet. 
Idag jobbar jag till stägning vilket innebär att jag inte kommer vara hemma förrän 23... Kan inte säga att jag är överdrivet taggad. Hatar att jag och sambo jobbar-om varandra lite då och då. Då han alltid jobbar 7-16 och jag jobbar oregelbundet men mestadels kvällar och någon helg då och då. Så det är jobbigt. Särskilt då jag är en människa som behöver mycket närhet och värme, kramar och sällskap. Men det går och tror lite ensamtid för oss båda inte är direkt dåligt. Då jag alltid får vara själv på förmiddagarna förtjänar ju han att få vara ensam lite då och då. 
Så det är bara att jobba på, pengarna är goa och idag jobbar Emma fram till 20 så det kommer bli pardey på Ica fram tills dess. Lugnt party. Nästan obemärkt. 
Men det är så himla fint att jobba med en av mina närmsta vänner någon gång då och då, även fast vi knappt hinner prata så hinner man ju se varandra i alla fall. 
Nu hinner jag inte sitta här mer då vagnen går om ca 15 minuter. Och jag har inte packat väskan eller tagit på mig jobbkläder så bäst att sätta fart.
Hoppas ni har det finfint!
 
 
 
 

Love me like I'm not made of stone

Om ni vill veta, så tackade jag nej, till jobbet.
Det var inte rätt. Det skulle inte bli rätt. Detta erbjudandet gav mig så otroligt mycket insikt på mycket i mitt liv.
Det fick mig att inse att en del av de saker jag egentligen skulle vilja göra i livet är mer eller mindre omöjliga. Att de inte är till för mig. Hur skulle jag till exempel klara av att vara en modell om jag inte klarar av att resa?! Bara ha photoshots i Göteborg utanför mitt eget hur kanske? Knappast. Så bara en sådan liten sak kändes som om det gick i stöpet. Det var bara något jag skulle ha velat prova på. När jag faktiskt fått rätt så bra gener då kroppen är ju där den ska vara. Måtten sitter som de ska och är bra mycket längre än vad man måste vara. Men som sagt börjar bli för gammal nu och som sagt, yrket är ensamt och resor konstant. Så det blir att sätta ett streck över det och fundera ut något nytt.
 
Men något positivt är att jag nu har fått otroligt mycket jobb på mitt nuvarande jobb. Hela januari ut jobbar jag mellan 20 och 40 timmar varje vecka. SKa jag vara ärlig så är jag väldigt stressad. Stressad över ord som chefen sa, rädd att jag ska springa in i väggen, rädd för att jag är rätt så svag rent psykiskt. Nu när jag klarat mig hela vintern utan dipp så känner jag mig vinglig. All styrka har mer eller mindre gått åt, omedvetet, till att hålla mig där jag ska vara, ovanför ytan, bland alla andra, så jag är helt ärligt trött.
 
Men den som lever får se, tror det kommer bli bra även för mig om ett tag. Behöver bara lite tid, tid att andas och tänka. Tänker ge allt i alla fall 1 år. Ett år till av mina kvällar och helger på Ica och vad är egentligen det? Typ inget!
Med fina kollegor och arbetsuppgifter jag kan så ska detta bli bra!
 

Nedräkning

Nu är det snart dags att dra sig. 
Min plan var att ha vågigt hår, men det gick åt skogen. Så blir mitt vanligt yrväder till hår... Lätt sotade ögon och lite halvröda läppar och sparkle-sparkle kläder!!!!
Hoppas ni halla kommer ha en superduper kväll!
 

nyår

Just nu håller jag på att göra mig iordning inför kvällen, natten och morgonen. Jag förstår inte att det är nyårsafton idag. Visserligen har jag knappt förstått att det är december och att julafton varit. Men hur som helst så ser jag fram emot kvällen, tror verkligen den kommer bli toppen!
För ett år sedan.
 

Sjukt

Jag har fått ett jobberbjudande. En heltid. Inom handels och sälj. Det ingår egen bil och fast lön. Men det är en resa upp till Stockholm som tar emot, en utbildning på 3 dagar. Är detta något jobb jag egentligen vill ha. Det är ett jobb som merchandiser, alltså att åka runt till olika stora livsmedelsbutiker i Göteborgsområdet och hjälpa dem, komma med erbjudanden som kan hjälpa dem i deras försäljning och fronta de produkter som jag har ansvaret för. Det är lockande. Men ändå inte. Det är nytt. Jag gillar det jag är van vid och har ibland väldigt svårt för förändring, särskilt när jag inte vet vad det nya riktigt innebär. Jag vet bara att det är mer jobb, mer pengar och en bil. Ett team på 3 är vi.
Jag vet inte. Jag är klyven.
Måste meddela mitt svar snarast och det drar i mig, ångestkänslor kommer då och då.
Och jag vet ärligt inte.
Ska man våga hoppa och prova på något nytt eller stanna på det gamla, man kan och som man egentligen vet att man inte kommer vilja göra mer än 2 år till....
Klyven och rädd.

Ska det nya året inledas med en förändring eller inte?

Svaret har inte jag.....
Än.

Snow

Igår hände det, första träningen i december är nu avklarad!
Det är så mycket som händer under denna månaden så träningen har hamnat lite bakom allt. Plus en förkylning på det har ju inte gjort det hela bättre.
Idag slogs vi med alla andra på mellandagsrean. Hittade en klänning, ett par byxor och en stoooor duschcreme från bodyshop, så jag är rätt nöjd. En tomtelatte på det och allt var på topp!
Så fort man gick ut från någon affär så kom snöflingorna nersinglandes i ens ögon. Så lite vinter har det faktiskt blivit.


9 december

Igår fick jag min första kortisoninjektion. I käken.
Det kändes kan jag säga.
Nu känns det ännu värre.
Har aldrig haft så ont i den som jag har just nu.
Men det är tydligen så det blir, några dygn med mer smärta innan det eventuellt kan bli bättre.
Jag håller alla tummar och tår för att detta försök faktiskt ska hjälpa, i alla fall lite...
Så de ingrepp som förut låg på bordet är bortskjutna än så länge i alla fall. Eller tror snarare att min något förvirrade tandläkare som hade en icke-fungerande dator hade glömt bort vad vi pratade om förra gången. Men det spelar ingen roll. Så länge hon vill hjälpa mig och kommer med fina övningar och nu med kortisonsprutor i högsta hugg. 
Försöker se allt från en mer komisk sida, här där jag sitter med smärta och fortfarande täppt nos som vägrar ge sig, dum förkylning. Men hoppas att lite panodil hjälper för ska jobba klockan 16. 
 
Nog med klagomål från mig. 
Jag har haft på Musikhjälpen hela dagen, skänkte pengar igår kväll. Och vet ni vad? Det tycker jag att ni också ska göra. Önska en låt eller något annat kul! Tycker pengarna går till en väldigt bra grej i år och det är härliga personer som leder det hela. Så kommer vara upptagen all min lediga tid med att kolla och lyssna på detta!
 
Nu ska mitt kaffe drickas upp.
 
Och en liten varmare midsommarbild på det!
 

dust to dust

Och där kom förkylningen och svepte in mig i sin luddiga dimma.
Japp, är förvånad att jag faktiskt klarat mig så länge som jag gjort. Men i torsdags gick det inte längre.
Så här sitter jag nu några dagar senare och snorar på. Kul.
Men mår ändå förhållandevis okej.
Om en liten stund blir det pizza-middag. Vet ni hur länge jag längtat efter pizza?! FÖR länge! Så detta ska bli så gott.
Munnen vattnas typ när jag tänker på det!
Hoppas ni haft en lite friskare och lite mer aktiv helg än mig!
 

Beroende

 
Sedan Emma, Johan, Anton och jag var på Mockinjay i lördags har jag lyssnat på denna ca 100 gånger(typ helt seriöst också). 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0