sweet

Lördag, helg! I alla fall i en dag då jag ska jobba en sväng imorgon.
Kände att denna helgen kom väldigt lägligt. Gårdagen på jobbet blev väldigt stressig. Så att bara ta det lugnt idag ser jag fram emot. 
Dagen och natten kommer spenderas hos mina föräldrar, lite födelsedagsfirande, mys och tvätt-dag. TRor dessutom att det kommer vankas en liten spakväll. Inte mig emot alls. Hemmaspa, kan tilläggas.
Sambon min  åkte precis iväg mot Örebro, så det är därför jag är själv.
 
Så nu är det dags att fixa sig lite iordning innan det är dags att åka mot mor och far.
Hoppas ni har en toppenlördag!
Vädret som är just nu (blötsnö som snöar ner åt alla håll...) gör att jag längtar lite extra till sommaren.... Solnedgångarna, värmen, semestern........
 

22.52

Helgerna har alltid en tendens att hå så fort när man har fördelen att vara ledig. Om drygt en timme är det måndag igen. 

Men helgen har varit fin. 
Gårdagen blev riktigt lyckad. Anton och jag fick och la oss efter tre.
Så det var inte en så pigg Linn som vaknade av alarmet 9.30, för att påminna mig om att man faktiskt måste vara vaken och uppe om man ska kunna äta frukost med några fina Ica-kollegor på brogyllen. 
Det var mys med.  Blev som vanligt en del jobbprat.  Det tar aldrig slut!!! 

Väl hemma igen så stod det söndags- mys på schemat med film och serie.  Lite matlagning blev det faktiskt också i pauserna .  

Men ny ska jag försöka somna,  har en lång vecka framöver med mycket jobb så sova känns som en fin idé. 



Lite fest och mys på g

 
Sminket på plats, kläder på och hemmet städat.
När det är ens väns första utgång sedan förlossning så är det pardey på g, människor!
Vi ska mysa lite här hemma hos Anton och mig först och sedan ge oss ut i natten någonstans.
Ska bli fint, behöver tänka på lite annat då dagen idag varit lite dippig.

-

Nu ska jag om några minuter bege mig mot jobbet. 
Idag jobbar jag till stägning vilket innebär att jag inte kommer vara hemma förrän 23... Kan inte säga att jag är överdrivet taggad. Hatar att jag och sambo jobbar-om varandra lite då och då. Då han alltid jobbar 7-16 och jag jobbar oregelbundet men mestadels kvällar och någon helg då och då. Så det är jobbigt. Särskilt då jag är en människa som behöver mycket närhet och värme, kramar och sällskap. Men det går och tror lite ensamtid för oss båda inte är direkt dåligt. Då jag alltid får vara själv på förmiddagarna förtjänar ju han att få vara ensam lite då och då. 
Så det är bara att jobba på, pengarna är goa och idag jobbar Emma fram till 20 så det kommer bli pardey på Ica fram tills dess. Lugnt party. Nästan obemärkt. 
Men det är så himla fint att jobba med en av mina närmsta vänner någon gång då och då, även fast vi knappt hinner prata så hinner man ju se varandra i alla fall. 
Nu hinner jag inte sitta här mer då vagnen går om ca 15 minuter. Och jag har inte packat väskan eller tagit på mig jobbkläder så bäst att sätta fart.
Hoppas ni har det finfint!
 
 
 
 

Love me like I'm not made of stone

Om ni vill veta, så tackade jag nej, till jobbet.
Det var inte rätt. Det skulle inte bli rätt. Detta erbjudandet gav mig så otroligt mycket insikt på mycket i mitt liv.
Det fick mig att inse att en del av de saker jag egentligen skulle vilja göra i livet är mer eller mindre omöjliga. Att de inte är till för mig. Hur skulle jag till exempel klara av att vara en modell om jag inte klarar av att resa?! Bara ha photoshots i Göteborg utanför mitt eget hur kanske? Knappast. Så bara en sådan liten sak kändes som om det gick i stöpet. Det var bara något jag skulle ha velat prova på. När jag faktiskt fått rätt så bra gener då kroppen är ju där den ska vara. Måtten sitter som de ska och är bra mycket längre än vad man måste vara. Men som sagt börjar bli för gammal nu och som sagt, yrket är ensamt och resor konstant. Så det blir att sätta ett streck över det och fundera ut något nytt.
 
Men något positivt är att jag nu har fått otroligt mycket jobb på mitt nuvarande jobb. Hela januari ut jobbar jag mellan 20 och 40 timmar varje vecka. SKa jag vara ärlig så är jag väldigt stressad. Stressad över ord som chefen sa, rädd att jag ska springa in i väggen, rädd för att jag är rätt så svag rent psykiskt. Nu när jag klarat mig hela vintern utan dipp så känner jag mig vinglig. All styrka har mer eller mindre gått åt, omedvetet, till att hålla mig där jag ska vara, ovanför ytan, bland alla andra, så jag är helt ärligt trött.
 
Men den som lever får se, tror det kommer bli bra även för mig om ett tag. Behöver bara lite tid, tid att andas och tänka. Tänker ge allt i alla fall 1 år. Ett år till av mina kvällar och helger på Ica och vad är egentligen det? Typ inget!
Med fina kollegor och arbetsuppgifter jag kan så ska detta bli bra!
 

RSS 2.0