Jag fattar fortfarnade inte var tiden tagit vägen.  Jag är fast i januari.  Min kropp förvånas av att inte frysa riktigt lika mycket och att inte heller ha solen i ögonhöjd, när den står som högst.  Att det faktiskt är grönt och att jag inte längre kan se om någon vagn eller buss går när jag är påväg mot hållplatsen, för att buskar och träd inte längre är så nakna, utan jag får chansa och hoppas på det bästa.

Det går så fort och jag hinner alltid glömma det och blir alltid lika förvånad bästa år igen.  Det har blivit en vana att det ska vara så. 

Snart är det mitten av maj. 

MAJ! 

Idag, eller snarare igår efter en snabb titt på klockan, så var det Valborg.

Jag är redan hemkommen. Jag har på äldre dagar (haha) fått lite problem med sena/tidiga morgnar efter utekvällar. Så istället väljer jag mer eller mindre att dra hem medan resten drar vidare mot nya äventyr. 

Dagen var till en början lugn. Läst större delen av Hunger Games del II och plockat här hemma. Sedan blev det cortegen med Anton, Emma och en av hennes vänner. Vi stod där och kollade tills vi blev för kalla och gick och tog en kaffe innan vi drog till Slottskogen. Väl där blev det grill och socialt snack för hela slanten. Lite godricka ingick självklart. Sippar lite på det sista nu. Lite njutning ska man ju få ha även fast jag dragit hem. 

Men tycker det blev en riktigt lyckat kväll. Var mycket människor i Slottskogen och vi var ett rejält stort gäng. 

 

Nu lyssnar jag på U2 och ska snart göra mig iordning för sängen.

Imorgon väntar jobb. Oväntat eller hur?! Men det känns ändå helt okej.