Idag startade dagen upp tidigt.

Med en så rolig sak som tandläkaren.

07.00.

Way.

 

Nog om det allt gick fint, inga hål och en trevlig humoristisk tandläkare. När vi var klara så satta han sig på sin stol och kollade mig in i ögonen och frågade "Varför äter du de där tabletterna", syftandes på mina antidepressiva. Jag svarade som det är att det är på grund av depression och ångest, då han svarar någon som är så vacker som du ska inte behöva äta sådana.

Tror det var menat som en komplimang, men vet inte hur jag ska ta den. Jag är inte den där vackra tjejen, eller? Och ännu mindre kan jag påverka mitt mående och/eller läkarens och psykologers åsikt om att jag faktiskt ska medicinera. Men ja, med ett leende sa vi hej då och jag åkte hem. Stötte på en spya på gatan framför mig, vilket drog ner mitt humör ett antal snäpp. Till er nya läsare, jag har en rätt äcklig spyfobi.

 

Nu ska jag dra mig ut i det ytterst otrevliga kalla och gråa vädret och gå till apoteket. Ska köpa upp lite småtandborstar och hämta ut medicin. (Sista dagen jag har frikort på receptbelagda mediciner på apoteket så man får passa på).

 

Så nu vet ni vart ni har mig de kommande minuterna.

 

Todelooooh