Alla för alla, en för en

Återigen måndag. Helgerna går lite väl fort. Har mått lite sisådär i helgen, fått illamående-attacker till och från, vilket inte varit jättemysig. Även idag känner jag mig konstig, så egetnligen väldigt otaggad på att jobba. Men känner att jag behöver alla pengar jag kan få ihop.
 
Träffade Emma en sväng i stan och gick runt och kollade i affärer och lunchade. (Hittade enbart ett par solglasögon, vet inte om det känns bra eller inte. VILL SHOPPA JU!)
Kände mig borta större delen av tiden, vilket gjorde det mesta väldigt komiskt.
Nu har jag varit hemma ett tag och ska snart dra mig mot jobbet. Längtar till kvällen, till sängen, till sömnen.
Orkar inte må illa längre, orkar inte att påverkar mig så mycket och fattar inte varför.
Fattar inte heller varför jag återigen dippat lite. Det är ju ljust ute nu, värmen och våren är här. Det är ju då det ska bli ännu bättre. Det ska inte bara börja gå åt rätt håll för att sedan ta ett steg tillbaka igen. 
Allt är konstigt, men samtidigt bra. Konstigt bra.
Men mycket känns jobbigt, känner mig orkeslös och trött, konstant. Mer eller mindre.
Det är ändå bättre än vad det var i vintras, jag kanske bara förväntar mig för mycket. Det är mänskligt att åka upp och ner. Men vill bara uppåt, högre och högre.
 
Förresten tror jag har världens snyggaste nagellack. Dessa bilder ska försöka visualisera det, vilket inte gick super. Föreställ er att det är det snyggaste ni någonsin sett!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0