Även min mac kom hit igår. Nu är mitt rum tömt på allt som jag ska ha med mig. 

Detta känns verkligen som hemma nu. Mitt och Antons hem.
Seriöst fattar det fortfarande inte.
Känner mig mig faktiskt lycklig. Och då är det mig vi pratar om plus att det är höst. Var rätt nere de förra veckan och veckan innan det, mestadels på grund av hösten kan jag tänka mig. Blir alltid så. Plus lite andra incidenter plus att det var ett halvår sedan morfar gick bort, den 29 september. Så mycket på en gång.
Jag önskar så mycket att han levt, han hade varit gladare än mig över allt som hänt. Det gör ont, gör det...