Jag kom hem för en liten stund sedan.
Röntgen är avklarad. Jag överlevde. Nu hoppas jag bara att min käke också överlever så att jag snart kan gapa som en normal människa plus att den ska sluta göra ont.
Blev i alla fall att jag fick gå upp bustidigt imorse för att ta tåget 6:15. Anton var snäll och skjutsade mig. Sedan var det att säga hej då och gå till hållplatsen. Det där att säga hej då och lämna honom är något av det jobbigaste. Känner mig jättefånig när jag sitter där bredvid honom och bara känner att jag inte vill gå, inte kan slita mig, att den sista hej då pussen inte kan vara den sista. Och så vidare...

Har vart en fint helg i stora drag. Har haft min älskling nära så som det ska vara. Han håller ihop mig och gör mig till en bättre människa. Synd bara att den där gamla dyker upp ibland.

Menmen. Nog om det. Ska hoppa in i duschen nu. Mitt hår ser ut som jag vet inte vad. Så går det när man inte tvättat det på lite för länge. I eftermiddag är det jobb som gäller.