Vaknade idag, fortfarande jätteförkyld. Mer än i förrgår. Någon vill mig något. Mår inte bra alls kan inte röra mig utan att det hugger till i huvudet än mindre att hosta. Och är så fånigt försiktig med tabletter så jag vet inte. Halvsitter i sängen och försöker att bara andas, vilket inte är det lättaste med en galet täppt näsa. Älskling har åkt till jobbet nu också så jag får ligga här och andas själv. Utan hans andetag, utan hans armar. Det känns lite. Kanske därför tårarna började rinna när vi sa hejdå, är lite känslig när jag är sjuk tillsammans med början på fel vecka på månaden så är jag en helt underbart trevlig person. Ha ha ha.
Känner mig äcklig.