Halsen gör ont och ångesten gör sig påmind. Hatar att få dippar med ångesten, men det var längesedan nu, flera år sedan. Så det var väl dags nu och en såpass "kraftig" attack jag fick i förrgår får ofta efterdyningar, men hade gjort vad som helst för att slippa. Jag kände mig ju "frisk" från detta nu. Men nej.

 

Hade egentligen buffertdag idag men min mattelärare hade lagt in en mattelektion, så klockan 12 var jag i skolan och lämnade inte byggnaden förrän vid 16 snåret, förutom vid 14 snåret då jag gick ut och köpte en chokladboll en kopp te. Såå gott.

 

Har varit rätt saknig hela dagen, att Anton inte ska sova här inatt känns så därför har jag gått runt i hans tröja hela dagen. Det finns någon trygghet i den, samtidigt som den luktar så gott. Men det är trygghet jag behöver nu. Trygghet och kramar.

Kärlek och förståelse.

 

Skulle åkt till Skövde i helgen men är osäker om jag klarar av det. Termen "klara av" har jag inte använt på länge. De två orden får mig att känna mig handikappad, instängd, jobbig och förstörd.

 

Men det enda att göra är att tänka positivt. Hade en underbar kväll med älskling igår, 1 år, efter restaurangen drack vi glögg. Senare precis som för ett år sen så råkade jag spotta ut allt vatten jag hade i munnen mitt i en skrattattack, samma sak hände 27 februari för ett år sen också, borde bli en tradition. Eller så får folk helt enkelt sluta få mig att skratta när jag har munnen proppfull med vatten.

Men kul var det. Fick springa upp mitt i natten och byta lakan då det var genomblött både pågrund av mig och att Anton tappat taget om vattenflaskan, vilket var anledningen till min skrattattack.