Begravningen är över. Gårdagen var lite som ett töcken. Som tur var hade jag min fina pojkvän med mig som satt och höll min hand eller hade armen runt mig under hela begravningen.
När mitt bidrag till begravningen kom, avskedsmusiken, så började tårarna rinna. Fick så mycket komplimanger för musiken efteråt och tackar Veronica som valde ut de låtar som jag hade i en lista som passade bäst med den jag verkligen ville ha med. Min fina släkt var där och gjorde fikat efteråt mycket roliga. Massa kramar och skratt och nackmassage blev det. Är så glad att jag har dessa människor.
Nästan alla av mormors kusiner var där som inte sett mig på typ 5-10 år så utav alla fick jag höra ungefär detta, "vad lång du är", "mannekäng", "har du blivit värvad till något basketlag än" och så vidare rätt kul faktiskt.

Men fin begravning var det och nu ska jag försöka gå vidare...