Vill bara tacka för alla fina ord, sms, kramar som jag fått de senaste dagarna. Har gjort att det känts lite lättare.
Försöker att tänka på det fina och inte tänka för mycket på att han faktiskt är borta.

Måste mest bara tacka Anton, utan honom hade dessa dagar inte varit några dagar. Att han inte åkte iväg med sin familj och firade påsk utan stannade med mig och sedan var med mig ända tills idag då jobbet kallade. Som sagt finare och bättre pojkvän finns inte. <3


Men nu ska jag försöka fortsätta leva lite. Har en körlektion idag som jag tänker genomföra. Har en mormor jag ska hälsa på igen. Var hos henne på sjukhuset i förrgår med Anton och bara pratade en timme ungefär tills hon inte orkade mer. Så ja, har ju ett liv som jag ska försöka göra det bästa av.
Utmanade mig igår med att äta en 3 år för gammal aprikos... (En konserv kan tilläggas)
Märkte det först efteråt kan tilläggas. Men än så länge lever jag.

Men nu ska jag duscha så jag är hos mormor till klockan 14.

Hej så länge