Det där med att sova tidigt sket sig. Blev istället att jag valde ut låtar till morfars begravning, så är lite lagom nere nu. Fasar inför nästa fredag. Att tvingas säga hej då. Ta farväl. Släppa taget. Att släppa taget och gå vidare är inte min grej alls.

 

Men Antons kompis började skriva helt random till mig på facebook precis om en totalt random sak så det gjorde mitt humör lite bättre, sitter snarare och fånler åt datorn...

Det är såndana människor man behöver ibland.

 

Jag är en sådan som måste ha kontakt med människor, men när allt är jobbigt så orkar jag inte ta kontakt själv, utan väntar istället på att andra ska göra det. Människor runt omkring tar ofta inte kontakt för att de är rädda att störa eller något. Men jag vill bli störd. Få tankarna på annat. Det är det enda som funkar. Eftersom jag tänker för mycket, överanalyserar allt gånger 1000. Så ja, att kunna sluta tänka ett tag är fint.