Helt ärligt just nu mår jag bättre än vad jag gjort på länge, riktigt länge. Visst allt kommer och går i vågor men det är livet. Jag är känsligare än vad jag någonsin varit och kan börja gråta åt ingenting lika snabbt kan jag bli glad igen. Tar igen allt humör som jag missat de senaste åren.

Men det känns bra. Att det värsta kanske är över. Klart att dippar kommer. Det måste man tillåta. Jag är inget annat än en människa.

Vet inte om det är tabletterna som fått något fart på mig eller om det bara är fint just nu. Största delen har jag nog människor runt omkring att tacka för det. Särskilt en som jag älskar över allt annat, som har gjort mig levande igen. 

 

Ville bara säga det, man måste tro på att saker faktiskt blir bättre, på förändringen
och på att glädjen finns där.

Jag lovar!