Denna gången var det en elev. I tvåan.

Hela skolan var som i en tjock dimma. Allt var tyst, människor grät lite överallt.

Och man såg inga leenden någonstans.

Det var nästan så man själv bara bröt ihop i en liten hög på golvet bara för att många runt omkring gjorde det.

Men fy, vad hemskt det är.

Man får sig verkligen en total tankeställare, tanken att man faktiskt lever är rätt fin just nu.

Tanken om att vara lite extra snäll och gullig bara för att man kan dök upp. Så skickade iväg ett åtta sms långt sms i ett försök att vara lite extra gullig. Inte riktigt min grej men aahh.

Försöka duger alltid.

Jag lever så varför inte försöka leva så bra som möjligt, så mycket som möjligt.

Tänk på det, fina människor <3

R.I.P.