Det som sakta försvinner

Kom hem för ca en timme sedan har hunnit äta potatismos och fisk, det enda som går ner när rälsen är nyspänd.
Sitter och lyssnar på BD om jag hade orkat hade jag hoppat upp och ner och bara varit lite allmänt galen. Men orienteringsdagen gör sig påmind särskilt i mina fötter och ena ben som antagligen åkt på någon form av sträckning eller belastningsfel. Jag vet seriöst inte. Haha.
Hann ialla fall prata med lite fina människor idag. Allt känns lite bättre nu. Känner att de sista åren faktiskt kan bli rätt bra.
Tog sedan och gick hem med Felix. Nu är jag som sagt slut.
Men ska ta och räkna lite matte nu eftersom nationella är imorgon. Fyyyyyy.
Sedan ta världens längsta dusch och bara låta allt åka ner i avloppet. Allt.
Ha det fint!
Något av det finaste.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0