like a butterfly

Varje morgon när jag går upp tar jag ett titt i spegeln, drar en djup suck. Cirka en halvtimma senare är jag tillbaka igen sätter på mig lite smink, försöker täcka de värsta finnar som finns och dra lite mascara på ögonfransarna och drar ytterligare en till suck. Djupare denna gången.

Jag bara väntar på att jag ska vara som en fjäril som helt plötsligt kryper fram ur sitt skal med vackra vingar och i underbara färger.

Eller som den fula ankungen som en dag blev en vacker svan.

Men det är sådant som bara inte händer.

På något sätt är allt hopp borta. Det lämnades nog någonstans för något år sen. Hoppet om allt.

Jag tror jag alltid kommer vara innerst inne tjejen med tänder åt alla håll. Hon som på något sätt inte visste något eller förstod.

Det som nu bara gör ont. Eller sådant som bara inte ens kom upp i ens huvud på den tiden.

Men livet går ju vidare.

Allt är inte rättvist.

Men ibland känns det bara som det ibland blir lite för mycket.

Det brister bara.

Nej.

Det ska nog bli bra.

du skulle se dig med någon annans ögon, då skulle du se något som man bara suckar åt av avundsjuka <3