Vad vore jag utan dina andetag

Gröna väggar i rummet.
Runt allt som händer här.
Så står väggarna alltid kvar
och de är fortfarande lika Gröna.
Med bladen som sakta singlar ner mot marken.
I ens egen fantasi.
Lugnt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0