soft skeletons

Är bara så tom. Innehållslös.
Jag vet seriöst inte vad som händer just nu.
Och det skrämmer mig. Lika mycket som det som finns i mörkret.
Vill vara det där lyckliga lilla barnet. Igen.
Men ska inte klaga. Allt skulle kunna vara så mycket värre. Allt verkligen.
Egentligen är det kanske rätt fint.
Bakom tomheten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0