Visst känns det som om kärleken väntar
Ibland kan jag gilla mörkret och tystnaden
men just nu påminner det mig bara om ensamhet.
Övergivenhet.
Instängdhet.
I min egen bubbla.
Det är egentligen inte så jobbigt.
Men jag fattar aldrig varför inget händer.
Tomheten tar över.
Tungan kan inte längre forma orden som så lätt bara kom ut förut.
Undrar återigen varför inget händer.
Varför ingen kan se just mig med andra ögon.
.
Nu börjar äntligen tröttheten komma ifatt.
Puss och godnatt.
Imorgon ska jag träna som bara den. Känns bra. (:
Kommentarer
Trackback
