För ett tag sedan hittade jag ett citat, eller vad man nu ska kalla det. Det fick mig att öppna ögonen. På något sätt. Jag är en sådan som tror att inget riktigt bra kan hända mig. Vågar aldrig ens hoppas. Tror att någon bara missat mig i farten. Att det är jag som tar skiten och ibland får en liten belöning för det. Men ingen stor som alla andra verkar få ibland. (Okej, nu menar jag inte att jag mår dåligt så. Utan att allt bara kan vara lite jobbigt då och då. Att saker händer ovanpå varandra så att det blir lite mycket för stunden bara)