Då som nu, föralltid
Oj, vad längesedan det var jag var här. Oj, vad mycket som hänt sen sist. Och oj, vad detta kanske är mitt sista inlägg här.
Men vem vet, jag kanske dyker upp någon annanstans om ett tag. Har lite spännande saker på g. Det gäller bara att ta tag i det, vilket inte är min starka sida just nu.
Min kropp har gett upp, totalt. Jag går just nu på utredning för reumatism. Men antagligen lär undersökningarna och röntgen inte visa något pga att jag inte haft det tillräckligt länge. Röntgenförändringar kommer oftast inte så snabbt. Jag vet inte vad jag vill egentligen. Det är ju skönt att få en diagnos på sin smärta. Så man kan leva efter det och förenkla och förbättra.
Men det är svårt det där.
Annars är allt bra, väldigt bra faktiskt, förutom en skit-förkylning som vägrar släppa.
Hoppas allt är fint med er som fortfarande klickar in här.
Jag meddelar om jag dyker upp någonstans. :)
Men vem vet, jag kanske dyker upp någon annanstans om ett tag. Har lite spännande saker på g. Det gäller bara att ta tag i det, vilket inte är min starka sida just nu.
Min kropp har gett upp, totalt. Jag går just nu på utredning för reumatism. Men antagligen lär undersökningarna och röntgen inte visa något pga att jag inte haft det tillräckligt länge. Röntgenförändringar kommer oftast inte så snabbt. Jag vet inte vad jag vill egentligen. Det är ju skönt att få en diagnos på sin smärta. Så man kan leva efter det och förenkla och förbättra.
Men det är svårt det där.
Annars är allt bra, väldigt bra faktiskt, förutom en skit-förkylning som vägrar släppa.
Hoppas allt är fint med er som fortfarande klickar in här.
Jag meddelar om jag dyker upp någonstans. :)
Semester!
Just nu är det semester som gäller. Försöker njuta så mycket som möjligt. Men har svårt att slappna av och stressa ner.
Idag har hälften av mina tre veckor semester bara blåst iväg. Det går galet snabbt. Och vill gärna vara härligt lugn och harmonisk innan stressen på jobbet börjar igen. Harmonisk känns som helt rätt ord att vara, lite härligt filosofiskt.
Än så länge så har semestern varit så skön och enormt välbehövd. Anton och jag har varit på mina föräldrar land några dagar, träffat vänner, tränat och börja plocka och rensa ut lite saker inför flytten.
Jajemän, ni läste rätt. Efter två år i vår fina etta så har vi gått och blivit med tvåa som ligger en våning ner. Så någon gång i slutet av augusti så flyttar vi. Det ska bli helt fantastiskt med ett rum till, ett sovrum liksom! Ibland så är det okej att ha lite flyt. :)
Idag har hälften av mina tre veckor semester bara blåst iväg. Det går galet snabbt. Och vill gärna vara härligt lugn och harmonisk innan stressen på jobbet börjar igen. Harmonisk känns som helt rätt ord att vara, lite härligt filosofiskt.
Än så länge så har semestern varit så skön och enormt välbehövd. Anton och jag har varit på mina föräldrar land några dagar, träffat vänner, tränat och börja plocka och rensa ut lite saker inför flytten.
Jajemän, ni läste rätt. Efter två år i vår fina etta så har vi gått och blivit med tvåa som ligger en våning ner. Så någon gång i slutet av augusti så flyttar vi. Det ska bli helt fantastiskt med ett rum till, ett sovrum liksom! Ibland så är det okej att ha lite flyt. :)
innan skuggorna får liv, innan drömmarna tar vid
Älskar hur naturen börjar leva ute. Att vid varje droppe regn som kommer blir allt bara grönare och och grönare och doften utav sommar och blommande träd och buskar kommer när det sakta men säkert slutar. Att allt bara växer och varje liter blad blir större för varje minut solen skiner. Allt är fint nu. Det blommar och är grönt. Allt kalt och grått från vintern är nästan borta. Vi har en hägg utanför oss som precis börjat blomma.
Jag fattar fortfarnade inte var tiden tagit vägen. Jag är fast i januari. Min kropp förvånas av att inte frysa riktigt lika mycket och att inte heller ha solen i ögonhöjd, när den står som högst. Att det faktiskt är grönt och att jag inte längre kan se om någon vagn eller buss går när jag är påväg mot hållplatsen, för att buskar och träd inte längre är så nakna, utan jag får chansa och hoppas på det bästa.
Det går så fort och jag hinner alltid glömma det och blir alltid lika förvånad bästa år igen. Det har blivit en vana att det ska vara så.
Snart är det mitten av maj.
MAJ!
Lägg din hand i min
Idag, eller snarare igår efter en snabb titt på klockan, så var det Valborg.
Jag är redan hemkommen. Jag har på äldre dagar (haha) fått lite problem med sena/tidiga morgnar efter utekvällar. Så istället väljer jag mer eller mindre att dra hem medan resten drar vidare mot nya äventyr.
Dagen var till en början lugn. Läst större delen av Hunger Games del II och plockat här hemma. Sedan blev det cortegen med Anton, Emma och en av hennes vänner. Vi stod där och kollade tills vi blev för kalla och gick och tog en kaffe innan vi drog till Slottskogen. Väl där blev det grill och socialt snack för hela slanten. Lite godricka ingick självklart. Sippar lite på det sista nu. Lite njutning ska man ju få ha även fast jag dragit hem.
Men tycker det blev en riktigt lyckat kväll. Var mycket människor i Slottskogen och vi var ett rejält stort gäng.
Nu lyssnar jag på U2 och ska snart göra mig iordning för sängen.
Imorgon väntar jobb. Oväntat eller hur?! Men det känns ändå helt okej.
ibland är det riktigt fint att vara ledig
sol och värme
Ni förstår inte hur skönt jag har det just nu. Sitter utanför lägenheten, på en bänk, iförd linne. Ja, ni läste rätt, linne! Sverige är bra underbart när vädret är såhär.
Fåglarna har fått spatt mer eller mindre och sjunger som bara den runt mitt huvud. Och änderna som bor vid dammen vi har utanför lägenheten leker och plaskar massa i vattnet även kråka håller på. Så det är inte bara jag som har det lite för gött i denna stund.
Önskar att jag kunde sitt här hela dagen. Men tyvärr väntar jobbet på mig och innan det måste det göras lunch. Men en timme ute i solen är ju aldrig fel
.
borde sova
Anton och jag gick och la oss tidigt idag, och läste. Jag håller på med Hunger Games just nu och shit, vad bra den är. Köpte den till Anton i julklapp,( som en liten utmaning är den på engelska). Så helt enkelt har jag snott den. Läst en timme längre än Anton som tyckte det var dags att försöka sova, smart när man går upp mellan 5 och 6 på morgon.
Själv har jag blivit så uppjagad att jag knappast kan somna. Har väl lite knappt 100 sidor kvar... Så japp, här ligger jag i mörkret,vaken ... Jag ska inte upp förrän 9 imorgon så det är ju hellugnt.
Vill läsa mer, men tror ljuset stör Anton mer än vad det stör mig att inte läsa mer.
Så ska nu försöka tänka lugna, sövande tankar.
Godnatt på er som känner att sömnen närmar sig!
påskafton
Tiden bara springer, det är påsk, påskafton. Var det inte precis vinter och december? Nu är Anton och jag på födelsedag/påskfest. Härligt att för en gångs skull kunna slappna av och kunna släppa jobbet för några dagar. Vi har ätit god mat och jag sitter nu med en Ginger Joe och bara myser.
Det är viktigt att bara vara här och nu, släppa det som hände igår och sluta oroa sig inför morgondagen.
Glad påsk på er.
Rocka sockorna
Olika är bra. Och det är bra att stötta när någon börjar med ett initiativ. Gick runt såhär på jobbet i fredags och sedan i stan, på fik och hos vänner i lördags.
Att göra något sådant litet, som ändå visar att man tycker att alla människor är lika värda. Hur du än ser ut, hur du än är tycker jag är fint. Visst att det kanske inte leder till något, men jag visar i alla fall vart jag står.
Det är så det ska vara.
Godnatt
En ledig dag har kommit till sitt slut. Och det är ungefär så jag känner mig, slut. Därför ligger jag nu i sängen och ska försöka sova. Imorgon är det en drygt 10 timmars lång arbetsdag som ligger framför mig så då är det bra att vara någorlunda pigg.
Dagen har spenderats ute och i stan, lunch med Anton, spontan träff och prat med mysiga vänner, kaffe med mor, totalkaos i kollektivtrafiken, sittandes på en bänk utanför lägenheten och sedan resten mer eller mindre liggandes i sängen med vintergatan 5b ståendes på, på datorn. Produktiv kväll, not. Jag som skulle tränat....
Hoppas ni haft en fin dag!
Godnatt 
La belle epoque
Todelooooh
Inspirationen har inte infunnit sig och egentligen har jag inget kul att skriva.
Idag har jag gjort mitt livs första ekg, som tur var så visade sig allt vara bra, vilket jag trodde. Men hellre kolla en gång för mycket än en gång för lite. Förtutom att hjärtat slog lite fort och mitt järnvärde var lågt så var det fint. Så frisk och fiiiiin!
Det är inte så bra för mig att ge blod tydligen. Antagligen därför jag fått massa konstiga symptom och att hjärtat slått så konstigt och att jag inte kan gå typ tre steg utan att känna mig som om jag sprungit ett maraton, minst. Dumma järnvärde som dippat som (eh, skulle kommit på en bra liknelse men det gick inte)(Sätter bara punkt här nu) .
Älskar i alla fall att vädret varit så underbart det sista. Min plan är att ta mig ett maraton idag med och kanske åka en sväng till stan. Min mobil krånglar lite för tillfället så håller på att säkerhetskopierar den och sparar bilder. Vilket tar tid, då min mac typ är heeeeelt full och jag inte vet vad jag kan radera och vad som måste vara kvar. Någon som kan, hjälp tack!
Tiden då det varit tyst här har det inte hänt så mycket, jobbat mycket, tränat, vart i stan och fått vårinspiration och månadens bästa var lätt när jag och Anton firade 3 år. Så nu har vi inlett vårt 4:e år tillsammans, helt sjukt vad snabbt det går egentligen. Jag är så glad att jag har honom i mitt liv. Mitt allt.
Fiskmåsarna skriker utanför och får alltid sådan feeling att lyssna på Kents La belle epoque, vårkänslor gånger 1000!
Lite som hör till historian
Just nu i tider som dessa tider går jag runt och letar efter spyor konstant. Det luktar spyor överallt, människor ser ut att vilja spy överallt.
Det är härligt att leva med spyfobi tider som denna... Februari. Sjukdomarnas tid. Kräksjukans tid. Uäääk.
Men tar mig i kragen hela tiden, tänker bort, tänker rätt.
Ibland så glömmer jag bort hur långt jag faktiskt kommit.
Tänk att detta började för över 10 år sedan, närmare bestämt 12.
En liten 8-åring med ångest över liv och död. Ett litet barn som ska leka och ha kul och helst inte ha några bekymmer alls.
Mitt liv blev litet, väldigt litet. Hade panikattacker varje dag innan skolan, jag blev följd dit varje dag och ett tag var min mor eller far med mig i skolan enbart för att jag skulle klara av att ens vara där. Jag grät varje gång innan vi skulle sätta oss i bilen eller göra något som innebär att vi skulle lämna hemmet, för att jag var rädd för att vi skulle dö, jag eller mina föräldrar. Undrade vem som skulle ta hand om mig om mina föräldrar dog. Ville veta att folk skulle ärva och få ta de saker de ville om jag skulle dö. Jag satte upp mål i mitt huvud att jag ville leva till vissa datum då det hände vissa speciella saker, när datumet var förbi satte jag nästa i hopp om att någon som bestämde över liv och död skulle höra mina panikartade önskningar.
Ångesten gav mig illamående och magont, vilket i sin tur ledde till något år senare, när döden inte kändes lika skrämmande, att jag fick ångest över att få ångest. Fick ångest för att jag var rädd för att bli sjuk, få ont i magen, må illa eller ännu värre, spy. Här var jag kanske 10-11 år. Det är ungefär i denna åldern ångest normalt dyker upp hos människor, barn.
Jag hade redan förlorat lite av mitt liv i rädsla, att inte kunna vara ensam alls, inte ens en minut. Att sitta hos skolsköterskan varje dag för att lugna ner mig istället för att vara på lektionerna. Missa tid med vänner, lek och skratt. Och att tro att jag var helt ensam om detta och att det aldrig någonsin skulle bli bättre. Att jag var dömd till detta liv, att jag inte skulle kunna leva som en normal människa, någonsin.
Men vet ni vad? Det blev bättre.
Något år senare, fick jag diagnosen medelsvår depression, vilket inte gjorde allt lättare, men ångest var bättre. Nu var det mest svårt att göra saker som var utöver det vanliga. Att helt plötsligt åka iväg på ett studiebesök med skolan var inte direkt populärt, att vara långt hemifrån var inget att rekommendera. Jag behövde en flyktväg, för tänk om jag skulle bli sjuk. Eller spy.
Så visst, att jag nu medicinerar mot min numera så kallade nedstämdhet och min lilla lätta ångest, att jag gjort det sedan jag var 16 år och jag fortfarande måste ha en form av flyktväg och att jag har utvecklat en spyfobi. Men jag har flyttat hemifrån, jag har ett jobb, jag kan åka var jag vill. Jag kanske inte direkt vill åka själv till Stockholm. Men från den lilla flickan som inte kunde lämna hemmet så känner jag att jag inte ens är samma person.
Och på ett sätt kan jag vara glad att jag drabbades, för idag är jag så stark.
Med rätt hjälp och starka människor jag har haft i min närhet och en del vilja från mig själv.
Idag vet jag vem jag är, vad jag står för, jag vet att saker blir bättre och jag mår bra!
Så egentligen vill jag bara säga TACK!
Tack för allt ljus ni tog till mig i mitt lilla mörker!
Ledig dag
Går just nu på stresslevel 100 på en skala upp till 10. Jag vet inte varför, men är ständigt stressad. Känner hjärtat slå på lite för snabbt och hjärnan går på högvarv, likaså kroppen.
De på jobbet har börjat kommentera det hela, att jag måste lugna ner mig, andas. Men just nu går det inte.
Tackade nej till jobb idag då chefen ringde för att jag kände att jag behövde andas ut och försöka ta det lugnt, går det bra? Inte ett dugg.
Ska försöka mig på att stretcha lite och göra avslappningsövningar.
Det tror jag kan vara bra både för stressen och för min mensvärk som funnits där i lite drygt en vecka nu. Kul, nu kan jag visserligen fungera som en normal människa med den. Men var ute på en promenad med Anton för någon dag sedan och fick sådan kramper att jag var tvungen att sätta mig ner på huk eller lägga mig på närmsta bästa el-skåp. Jag skojar inte. Stackarn har fått massera mig och ta hand om mig, då jag varit allmänt ynklig och tyckt synd om mig själv då det varsom värst för några dagar sedan. Alltså fyyyyy.
Idag är jag som sagt ledig mer eller mindre, vilket känns så välbehövligt. Jag håller på att baka bröd just nu i skrivande stund och plockar lite i hemmet.
Ikväll blir det lite träning när Anton slutat och en sväng förbi mormor för att fixa hörlurar till hennes TV och lämna tillbaka hennes klocka som mor och jag bytte batteri på igår. (Inte själva kan tilläggas)
Så nu vet ni vart ni har mig.
Runt-flängandes i hemmet, stressad. Seriöst. Har ni något bra tips på hur jag lugnar ner mig så skriv, snälla skriv.
Hade tagit ett bad om jag hade haft ett badkar, men nu är så inte fallet. Haha.
Nu har brödet jäst klart.
Hoppas ni har det fint!
Såhär fint var det utanför oss för någon dag sedan.
sweet
Lördag, helg! I alla fall i en dag då jag ska jobba en sväng imorgon.
Kände att denna helgen kom väldigt lägligt. Gårdagen på jobbet blev väldigt stressig. Så att bara ta det lugnt idag ser jag fram emot.
Dagen och natten kommer spenderas hos mina föräldrar, lite födelsedagsfirande, mys och tvätt-dag. TRor dessutom att det kommer vankas en liten spakväll. Inte mig emot alls. Hemmaspa, kan tilläggas.
Sambon min åkte precis iväg mot Örebro, så det är därför jag är själv.
Så nu är det dags att fixa sig lite iordning innan det är dags att åka mot mor och far.
Hoppas ni har en toppenlördag!
Vädret som är just nu (blötsnö som snöar ner åt alla håll...) gör att jag längtar lite extra till sommaren.... Solnedgångarna, värmen, semestern........
