det är dags nu
Jag har på något sätt bestämt mig, att det är dags nu, dags att ta tag i mig själv. Försöka bli bättre, mer stabil, mindre tårar och mer självförtroende, mindre ångest och mer initiativ. Måste sluta tänka på och tro att alla ogillar mig. En tanke som alltid finns där, som äter upp mig och får mig att backa. Vet inte längre vad jag ska ta mig till. Vill bara känna mig fri. Gillar det ordet, fri. Men när man en gång är fast är allt så svårt att komma ur, onda cirklar och spiraler, uppåt och nedåt. Ska på något sätt hitta något som gör att jag kan acceptera mig själv och kanske hitta något som kan få mig att tänka att någon annan kanske gör det också. Jag är helt ärligt bara så trött.
Kommentarer
Trackback
