Känner hur jag försvinner

Var ute en sväng med Emma för en stund sen i det numera behaglige vädret. Det känns inte längre som om man ska frysa näsan av mig så fort man sticker ut foten utanför dörren, vilket är riktigt gött.
Hur som helst så pratade vi lite om allt möjligt trevligt och otrevligt tills det blev dags att skiljas åt-gå åt varsin port på gården.

Nu har jag druckit te (som vanligt) och suttit och kollat på rean på Nelly. Funderar på att tröstshoppa lite imorgon. Det sägs ju vara så bra för psyket. Eller något.

Men ska faktiskt snart sova, men det där att resa sig från stolen, gå ut till badrummet, borsta tänderna och sedan gå tillbaka hit känns lite lagom jobbigt. Om jag är lat? Japp.

Försöker peppa mig själv att börja träna igen, behöver det. Så japp. Snart ska jag bli biff-Linn igen. Det ni!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0