you cry but you don't tell anyone

Däckade i sängen en timme, efter det fixade jag en sak inför helgen. Sen har det bara vart lugnt. Funderar på att sova nu för är fortfarande så galet trött och mår lite halvt illa. Imorgon är det ju bara en lektion så det är chillchill, efter det ska vi väl försöka fixa ihop vårt grupparbete inför fredag.

Sedan ska jag till psykologen. En av de sista gångerna i mitt liv jag går till henne nu.
Men vet fortfarande inte om det är min grej det här med psykologer, har aldrig känt att det riktigt hjälpt. Har alltid gillat att klara mig själv och hjälpa andra istället. Gillar inte att visa mig svag på något sätt. Vill klara saker och låtsas som inget. Tänker väl att det ska försvinna. Och med fina människor runt omkring så blir allt bättre.
Men undrar fortfarande om jag någonsin kommer kunna kalla mig och känna mig helt frisk...

Men godnatt<3
Två vita duvor satt utanför vårt klassrum för en vecka sedan och var allmänt snuttiga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0