sometimes it's not enough

Egentligen världens mest ocharmiga bild. Men vad gör man inte i brist på annat? Var tvunget att springa till bussen, igen. Känner att jag börjar få in det där nu. Fin träning. Rusha 30 meter. Haha. Men kom med tåget i tid och allt, här alla fönster öppna på vid gavel och tåget är fullt. Nästa som kommer på kommer typ få tvingas stå. Det enda negativa med fönsterna är att jag inte hör min musik. Men samtidigt har jag fläkt i håret a la Carola och fångad av en stormvind. Klagar inte

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0