som jag minns det var jag rädd

Känner mig på ett sätt lite nere.
Tiden nu går för fort.
Samtdigt mår jag väldigt bra.
Så vet inte vad som händer faktiskt.
Men är otaggad på jobbet, sommarjobbet.
Även fast det bara är två och en halv vecka så känns det som ett tag,
särskilt när jag inte kan träffa min pojkvän för han åker utomlands.
Kommer bli tråkiga veckor utan honom.
Men då får vännerna vara där istället. Och bo med mig i urskogarna. Jaaaaa. (;
Haha.
Märker mer och mer att jag börjar bli en människa igen.
....
Orkar inte städa mer heller.
Mitt golv är kaoooos.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0