alla bara pratar är det sant och jag har hört om dig

Det här med gymnasium och skit. Jag har snart gått mitt första år. Allt har gått sjukt fort. Verkligen.
Men har knappt hunnit prata med alla än. Jag trodde att det skulle vara filmkvällar med hela klassen att alla var med alla eller i alla fall försökte lära känna varandra.
Nu är så inte fallet. I alla fall inte för mig. Men jag är ju inte den där högstatus tjejen heller. Kommer aldrig bli, det gör mig egentligen ingenting. Men jag vet själv att jag är så mycket mer än vad som egentligen visas utåt.
Skulle egentligen vilja börja om.
Byta klass, skola, stad, land, universum.
Vara den som försvann.
Den som lyckades på håll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0