Ibland så förstår jag inte mig riktigt på mig själv.

Säger nej till något som egentligen behövs, för att jag är rädd. För hur omgivningen reagerar när allt inte är som de tror. Whaaa.

Så på vissa plan måste man vara självisk för att få sig själv att trivas bäst och hitta de saker som man mår bra av.

Men jag är rädd. För rädd för hur allt kommer bli.

Och det är det som gör att det inte ens är värt det.

Inte än.

Kanske aldrig.

Kommer det gå bra nog att klara sig utan.

Men allt går. (:

Såhär kul kan man ha när man är forever alone i lägenheten. Och jag vet att min säng är jättefint bäddad och att det ligger massa bikinisar på min stol. ffffiiint!