split my personality

Jag är hemma igen. Det var mysigt.
Men det känns som om någon sakta men säkert trycker in en kniv mot mitt hjärta och sakta börjar vrida. Långsamt.
Jag ska egentligen inte klaga för har riktigt fina vänner och det är väl det man behöver. (:
Är inte ens det minsta trött än så kommer nog sitta kvar framför datan lite väl länge och spela lite väl många låtar. Men det är okej. Tycker jag.
I helgen satt jag seriöst såhär och frös. Fina katthår på jackan också...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0