På riktigt

Jag vill bara lägga mig på golvet och rulla runt av gapskratt.
Men nej, jag orkar inte. Har inget att skratta åt.
Men är inte livet rätt komiskt ibland?
Alla spratt som det spelar en, som ibland blir lite väl mycket ibland.
Jag skulle bara vilja skratta åt mig själv.
Se mig själv från någon annans ögon som då också kan skratta åt mig.
Kära nån.
.
Här kommer i alla fall en låt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0