Ibland kan jag bara få för mig att jag är på ett speciellt humör.
Helt plötsligt kan jag bara sitta och småfnissa för mig själv för att jag helt plötsligt är glad och allmänt konstig.
Det kan bara komma när som helst, efter ett tag stör sig de flesta på mina lite smått udda fnissattacker som återkommer då och då.
Sen helt plötsligt är jag irriterad och bara tycker att allt är dumt och vill bara göra sönder något. Man vill inte ha saker nära mig då, jag lovar jag kan göra sönder allt om någon sak irriterar mig, detta kan vara kläder, hårborstar och läxor och pennor m.m. USCH.
Någon annan gång blir jag helt plötligt ledsen och tycker livet skulle varit bättre om just detta hände. Då vill jag bara ta och sms:a eller ringa någon som kan få en på bättre humör och säga något uppmuntrande. Eller bara sitta och prata med någon om något. Jag älskar verkligen pratstunder, riktiga pratstunder. (ni fattar vad jag menar) Det är mysigt på något sätt.
Jag måste seriöst ut och gå, det är något jag också gillar (WOW, Linn gillar saker! INTRESSEKLUBBEN ANTECKNAR)

(humörsvägningar kanske?) ;)

Puss på bloggen<3




Gammal? Ja.