Unwritten

Just nu är jag känslig. För känslig. Så fort jag tänker på fel saker eller någon säger fel saker eller skriver något som egentligen inte är fel men får mig att tänka så känns det som om jag bara ska bryta ihop. Jag vet inte riktigt vad det är just nu. Men jag gillar det inte. Och jag orkar det inte, inte just nu. Det är nu man ska vara stark. Vilket jag egentligen måste erkänna att jag är. Jag har vuxit som person de senaste åren jag har gått igenom saker som varit jobbiga för mig och jag har mognat, jag ser saker på ett annat sett ur ett annat perspektig på något sätt. Men hur jobbiga vissa saker än har varit så har jag ju överlevt. Det som inte dödar gör ju en starkare. Men just nu tror jag att jag kommit till en svacka någon gång måste ju en sådan komma också. För nu hände allt på en gång. Det är till och med svårt att skriva om det här. Egentligen är det inte så mycket som har hänt, kan ju tilläggas men just nu känns det som det... Men kände bara för att skriva av mig lite. Det kanske lättar upp det hela. Om jag skulle publicera detta så kommer det kanske tas bort inom en tid men ja. Just nu är det lite jobbigt. Och min hals gör just nu inte det hela bättre. Vill bara bli frisk nu så är ett bekymmer ur världen. Det är i alla fall ett av alla bekymren som just nu kommer att ordnas av sig självt och inom en snar framtid. Så nu gäller det att tänka positivt, vara realistisk och aldig tappa hoppet.
"Hope is a waking dream"
Glöm inte Linn. Glöm inte...
Nu ska jag sova så får jag hoppas att allt är lite bättre imorgon.
Hoppas ni fina läsare har en fin kväll och mår super-duper. :)
Puss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0