Detta var en seg förkylning om man säger så.

Men när det fysiska är bättre så känner man mer av det psykiska. Trodde min svacka var borta nu.

Men tydligen inte. Det blir bara att ta sig i kragen och fortsätta. Det kommer bara bli bättre nu. Jag känner det. :) Och om det nu inte skulle bli det så får det funka det också. För jag vill leva livet nu. Jag har suttit inne för mycket och inte gjort saker inte vågat, känt efter för mycket och allt annat som varit i vägen.

Men jag känner mig lite ensam måste jag erkänna. Jag är inte ensam. Inte alls. Men det känns som om mitt hjärta är ett stort svart hål just nu.

Såhär fin är min frånvaro. Shiiiit!